Den mörka tiden..

Staden och dess invånare satt fast i sina egna bojor medan en flanör passerade.

På esplanaden ramlade han omkring, lycklig och döende på väg mot paradiset.

Någonstans på vägen stannade han och tänkte på någonting som fick honom att dö.

Döden passerade hans liv och livet fortsatte allt jämt dra livskraften ur honom.

Tid och rum var upplöst, men han kände hur allting gick framåt i rasande tempo.

Aldrig i hela sin ande hade han varit med om någonting värre...

...han träffade någon viktig snubbe och sedan tog han livet ur den helige anden...