Apokalypsen i miniatyr

folk frågar mig hur jag mår och jag svarar rätt,

allt är bra och hur är det själv.

ingenting eller allting kan förklara hur jag mår,

mina fyllor, tårar och ord räcker inte till.

jag är dömd till den psykiska undergången,

domen till den världsliga apokalypsen.

som människa lider man passionerat konstant,

men som själ lever man av bara fan.

själva existensen kan vara vacker och i balans,

det är livet som är tristess och ångest;

själens längtan är det verkliga livet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0